Free/ Fri

Miljontal, tusentals känslor snurrar runt i kroppen som en så kallad tornado. Men jag vill endå försöka skriva av mig lite, jag skriver som mitt hjärta känner så får vi se vad det blir av det.

Från snart några månader sen satt du och mamsen öga mot öga framför läkaren som sa de overkliga orden, de orden som man fasat för men endå på nått konstigt sätt varit så beredd att nångång få höra. Vi såg det i dina ögon så fort du kom gåendes hemma. Samtalet därifrån kom inte som en chock på nått sätt för vi såg själva hur du blev sämre med tiden.
Under hela denna mardrömsresa har man endå haft hoppet uppe från allra första dag, ett. Vi alla skulle fixa detta, det var bestämt. Det fanns ju inget annat. Inte en chans att du skulle försvinna ifrån oss. Det gick endå inte att stänga bort helt de tankarna med tanke på att vi visste vad detta var för sjukdom. Men det var verkligen inte lätt att försöka inse. I början så bläddrade jag snabbt förbi dödsannonserna i alla tidningar som finns och intalade mig själv att inte jag såg dom. När vi körde eller åkte förbi någon begravningsbyrå blundade jag och så höll jag på hela tiden. Jag blundade för det som jag egentligen visste hela tiden kanske nån gång skulle komma. Det fanns inte i min lilla värld. Kanske inte i någon annans värld i heller.

Även om vi aldrig, aldrig talade riktigt om döden med dig så såg jag på dig att du visste, du visste låååååångt före oss andra att du inte skulle klara detta. Du ville skydda oss, så länge som det bara gick. Du berättade ALDRIG för oss att du visste, men vi såg det i dina ögon och du såg det i våra. Det behövdes inte mer. Du ville inte prata om det.

Miljon tusen olika frågor kom upp i min huvudknopp och man brottades med allt inom sig och fattade vad som skulle hända men endå verkligen inte. Kroppen är verkligen konstig i såna här situationer. Ofta "stänger" kroppen av och bli helt tom. Man är som ett skal och helt tom inombords. Men känner ingenting samtidigt som man känner nått enormt mycket, en enorm smärta.

Även om du visste vad som väntade och om du hade ont vissa dagar så var du glad ända in i det sista, du skrattade jätte mycket och hade alltid ett leende på läpparna!! Vi berättade varje dag flera miljoner gånger om dagen hur mycket vi älskade/älskar dig, och jag sa till dig hela tiden att jag ska berätta för hela världen hur stolt jag är över att få vara ditt hjärta, varje dag.

Vi har hela tiden vetat att dagen skulle komma, vi har bara inte vetat när exakt. Du kämpade så otroligt mycket emot hela vägen, du ville inget hellre än att vara kvar och det gjorde så int att bara stå och se på. Det var verkligen en fruktansvärd smärta. Jag vet att du inte var rädd för att dö, du var rädd för att lämna oss, att inte få vara med oss. Jag sa till dig, tänk på glada tankar, tänk på landet ingenstans. Jag var väldigt, väldigt rädd inför när det skulle ske, hur jag skulle känna då. Jag försökte att föreställa mig att det skulle kännas som om något sögs ifrån mig på något konstigt sätt.

Det sista jag sa till dig var att vi alltid kommer att vara tillsammans, inget kommer någonsin kunna skilja oss åt det är alltid du och jag. Nu är du frisk igen, nu kan du gå, dansa och springa. Där är underbara människor som älskar dig som tar emot dig. Jag älskar dig mest av allt i hela världen min älskade skyddsängel!!!!!!!! (L) (L)

Efter det förändrades mina känslor och tankar och bytte riktninng dvs. Jag kan inte riktigt beskriva hur jag riktigt kände, men det var inte alls som jag trodde. Istället för att någon skulle sugas ifrån mig så var det precis något som sögs in i mig istället. Känslan var helt underbar och jag fick jätte starka känslor och en röst inom mig själv som sa att allt är lugnt och nu är du på en underbar plats. Jag kunde inte gråta.

Mina känskor började blandas ordentligt igen efter ett tag när jag sen efter ett tag insåg att nu var det över. Vi förstod inte riktigt, vi var i vår så kallad bubbla.

Nu exakt nu, nu gör det så fruktansvärt ont, att kunna veta att jag inte ska få ge dig alla mina pussar och kramar, få pussa och krama dig igen, eller se dig skratta eller få höra din underbara röst. Tankarna flödar någonting oroligt mycket och går åt olika håll. Varför lever jag och inte du? Varför får inte du leva om jag gör det? Är det inte meningen att vi ska gå på samma håll för att vi är ett? Sen ena stunden vill jag inget hellre än att leva, för att jag vill leva för dig. Göra alla saker vi skulle göra, alla resor vi skulle åka på. PRECIS ALLT!!!!! och göra allt det där för dig.

Det första jag tänkte på när jag vaknade i onsdagsmorse var - hur är det med dig idag?, måste ringa mamma. Men sen så lika fort som jag tänkte det lika fort kom sanningen ifatt mig igen. Vad ska vi göra nu? Det blir ett ta en dag i taget nu. Hur vi ska klara detta, hur vi skall ta oss igenom smärtan och sorgen, det vet jag inte.

Jag saknar dig något så otroligt fruktansvärt mycket att det gör ont, så ont. Men en sak vet jag min älskade, älskade skyddsängel, att vi kommer att ses igen, det kommer vi. För det är alltid VI!!!!! (L) (L)

Sov gott våran älskade skyddsängel, nu är du fri.

Alla orden räcker inte till för hur mycket vi älskar dig!!!!!!!!! (L) (L)


Kram och puss din Johanna för alltid!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Namn:


E-Post: (Publiceras Ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:


Komma ihåg dig?
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se - allt om bloggdesign!