Blodigt allvar, eller?!?!
Hörde både på radion samt av min pappa precis om ett knattelag i fotboll nere i Malmö, ett gäng grabbar på 8 år, som blivit avstängda resten av vårens fotbolls säsong. Och anledningen till detta är att under en match för ett tag sedan hade en domare dömt helt fel och laget hade då förlorat den matchen. Vad som då hände var att några av föräldrarna hoppade på domaren. Att domaren bara var 16 år verkade det inte vara någon av de arga föräldrarna som brydde sig om. Att det BARA var en match för 8-åringar och inte en finalmatch i VM eller liknande verkade de också ha glömt bort. Att de är föräldrar och skall föregå med gott exempel för sina barn verkar också totalt ha försvunnit från deras medvetande.
Det är faktiskt riktigt, riktigt allvarligt detta. Hur man som föräldrar beter sig på det här sättet är minsann inte riktigt klokt. Visst har jag väl sett en och annan kanske lite väl engagerad förälder när Gustav har spelat match med sitt fotbollslag, men jag har faktiskt aldrig någonsin hört nåt så tokigt tidigare. Om de nu reagerade så starkt på denna händelse så kan jag ju tänka mig att det inte är första gången som några av dessa föräldrar reagerar starkt på matchernas resultat.
Nu finns det lite jag skulle vilja skriva om detta här och nu. För det första så känns det faktiskt så fel att man har stängt av laget på grund av föräldrarnas uppförande. De är faktiskt bara 8 år, kom igen. De är faktiskt lite för unga för att straffas så hårt på det sättet, det är inte ens säkert att de förstår fullt ut varför föräldrarnas handlande ska drabba dem direkt. Stoppa istället föräldrarna att få vara med och titta på matcherna. De som tog beslutet sa att de inte kunde göra så då de inte kunde ha vakter med på matcherna. Visst det kan man väl förstår, men jag håller ändå inte med. Det är likt förbannat totalt fel att grabbarna ska straffas så som dom har gjort.
Sen kan vi ju med diskutera en annan sak också. Hur mår dessa killar som har föräldrar som är så engagerade och tar en vanlig knattematch på blodigt allvar. Då kan inte fotbollen vara kul längre. För det är ju det den ska vara. Idrott ska vara kul!!! Barn ska längta och se fram emot sina aktiviteter, inte känna press på att de måste vara högpresterande redan som 8-åringar. Det kan bara gå på två sätt, antingen tappar de sugen helt ganska snart och fortsätter inte med sin idrott eller så färgas de av sina föräldrar och blir uppfostrade till väldigt dåliga förlorare.
Dom som föräldrar har en skyldighet att vara engagerade i deras barn oavsett vilken idrott eller hobby de ägnar sig åt, men vi bör inte vara fanatiska eller försöka leva ut våra egna drömmar genom deras barn. Det borde vara förbjudet för föräldrar att medverka vid matcher om de sitter och skriker som värsta huliganer vid ett allsvenskt derby. Dom föräldrar ska också stötta deras barn när de förlorar och visa att man kan vara en bra förlorare.Våra idrottsförbund borde, om det inte redan finns, ha starka riktlinjer vad som gäller gentemot föräldrar och lite väl ”engagerade” föräldrar.
Ett straff bör de här rent ut sagt dumma föräldrarna få, men att stänga av laget, 8-åriga pojkar är helt fel. När jag gick i första klass kom jag i kontakt med kollektiv bestraffning för första gången och det var i skolan. En elev hade gjort något dumt och då straffade vår lärare hela klassen. Jag kommer ihåg väldigt strakt hur fel jag tyckte att detta var. JAG hade ju inte gjort något fel och jag var så arg på läraren och jag ältade och pratade mycket med min mamma om detta. Så ingen kollektiv bestraffning, i alla fall inte för barn så känner jag.
Skriv gärna vad ni tycker om det hela…
Ha det bra!
Kram
/Johanna
