Minskyddsängel

Vilken skön och härlig morgon det blev för min del idag. Jag vaknade, lite för sent egentligen, men lyxar till det med att flexa in lite sent. Frukost blev det idag, något som jag brukar slarva med. En stooooor tallrik med A-Fil och russin.

 
Ikväll ska jag nog överraska 2 av mina favorit tjejer för att åka hem till dubbel E för att jag har en överraskning till halvan av dubbel E.


Kram

/Johanna

 

Exakt idag och om 1 vecka så åker jag på semester! Det känner verkligen sköt att det bara är 1 vecka kvar. Det är jag verkligen värd med lite semester och avkoppling med både sol och bad.


Kram

/Johanna

Min fråga är: Vart är årets sommar?! Det är kallt och det ösregnar ute. Och då menar jag absolut ösregnar. Visst det hör kanske till med regn ändå..... Men dock inte en hel dag som denna!! :-(

Skulle från början åkta med pojkvännen till en affär för att beställa köket till vår nya lägenhet men så blev det inte idag pga att det har regnat exakt hela dagen. För om jag går ut med mina kryckor i regnet och sen in i ett varuhus så blir jag "Bambi på hal is" Eftersom dom har ett annat golv än vad vi har hemma.
 

Blev istället en hemma dag samt inomhus för min del idag. Mamma och Tilda kom på besök och vi började att packa inför flytten i augusti. :-)


Kram

/Johanna

Idag mötte jag upp Emelie vid stadsbiblioteket och där vi gick och kollade på böcker. Efter det tog jag hennes cykel och hon tog mina kryckor. Hon tyckte det var lite kul att hoppa runt på dom så länge som jag tog mig fortare fram på hennes cykel. Vi tog en sväng till Åhléns för att köpa Rolf-Allan! :) Han är helt underbart söt, eller hur Emelie?! ;) 
 

Köpte även en ny mascara för min andra är slut. :( Testade även bikini på H&M men fastnade inte för någon. Vidare till McDonald´s för att köpa en dricka samt en glass. Mmmmm vad gott med lite kallt! :D

Tog bussen hem till Emelie och nu är Emelie påväg och skall hämta Emilia på dagis. Saknar dom redan!!!!! :)


Kram

/Johanna

Igår när det var måndag så gjorde jag inte någonting speciellt förutom att jag lagade middag till mamma, Ulf och Tilda. Åkte även till någon som skulle sälja flyttkartonger för att köpa dom. Väl hemma igen så åt vi middag, så gott!

Måste även påpeka att jag faktiskt saknar min vän Mimmi, hon åkte igår på semetser till London och är åter igen i Sverige nästa vecka.

 
Senare på kvällen/ natten såg jag på en väldigt bra film på tv som inte skulle sluta fråns kl 02.10 och i en av pauserna så skulle jag göra vid mig inför att gå och sova. Men så långt kom jag inte ens. Märkte att jag inte kunde böja ut mitt ena ben så ringde till pojkvännen och mamma och frågade vad jag skulle göra eftersom jag hade en svååååår smärta av denna värld. Ringde till 1177 för att fråga dom och dom rådde mig till att ringa 112 direkt.

Ringde 112 och berättade för dom om vad som hade hjälp och dom frågade ett par gånger om vad jag sa eftersom dom inte hörde vad jag sa eftersom jag hade så ont och jag grät av den smärtan. Efter ett tag så kom som äntligen till mig och då fick jag massor av smärtstillande för att kunna för flytta mig till deras ambulans bår. Kom äntligen ut till ambulansen och under åktiden intill sjukhuset fick jag mer smärtstillande. Och när jag väl var framme på sjukhuset så kom läkaren nästan direkt, det kallar jag verkligen för bra service.

Läkaren konstaterade att mitt knä var urled och att dom skulle dra mitt knä till rätta. Fick ännu mer smärtstillande så mådde verkligen illa och allt bara snurrade runt. Jag hade sååååå otroligt ont när dom väl drog mitt knä tillrätta så skrek och grät jag för att jag hade så ont, så ont. Efter det blev det röntgen och det gick snabbt.

Därpå blev det lite vila och sen kom läkaren igen och berättade och tryckte och klämde på mitt onda knä/ ben. Ytterliggare en timme så kom det en speciallist för att kolla mitt knä.

Till slut så kom pojkvännen till mig och då åkte vi hem och sov ett par timmar, verkligen skönt efter en jobbig kväll/ natt. Så nu är det att hoppa runt på kryckor igen ett bra tag. Bläääää!!


Kram

/Johanna

Vaknade tidigt idag pga att jag skulle till Mix´z för att ta hål i mitt öra. Blev 2 hål i öronen och nu skall jag snart gå ut och sola lite. Får se vad denna dagen bjuder på.... Förslag någon?!?!?!?!?!

Skall träffa Anne senare och då blir det att spela golf samt funderar på om man skall ta ett dopp i havet eller ej. Och inatt så blir det bio med Emelie i Lund för att se Harry Potter!! :)
 


Kram

/Johanna

Igår var jag på Burlöv Center med Mimmi och shoppade lite. Dock så hade dom nästan ingenting som vi skulle ha så det var verkligen en dålig affär som inte har det man behöver.

Efter det åkte jag hem och då kom Anne och vi körde iväg och shoppade lite samt bokade tid på India på Triangeln. Spännande!!!!!! :) Efter det köpte jag en klänning på JC samt 2 snygga V ringade tröjor till min pojkvän. Vi åkte även till Husie Pizzeria och åt där. Sen blev det hem en stund och vid 22 tiden blev det hem till pojkvännen och där var även Linus, Malin, Moa och Antonijo. Moa och Antonijo har skaffat en söt liten golvmopp som fick namnet Alex. 12 veckor är han och super söt.
 

Tog bussen till stan för att äta på McDonalds samt följa Malin en bit på hennes ena buss. Sen blev det taxi hem..... ;)


Kram

/Johanna

Miljontal, tusentals känslor snurrar runt i kroppen som en så kallad tornado. Men jag vill endå försöka skriva av mig lite, jag skriver som mitt hjärta känner så får vi se vad det blir av det.

Från snart några månader sen satt du och mamsen öga mot öga framför läkaren som sa de overkliga orden, de orden som man fasat för men endå på nått konstigt sätt varit så beredd att nångång få höra. Vi såg det i dina ögon så fort du kom gåendes hemma. Samtalet därifrån kom inte som en chock på nått sätt för vi såg själva hur du blev sämre med tiden.
Under hela denna mardrömsresa har man endå haft hoppet uppe från allra första dag, ett. Vi alla skulle fixa detta, det var bestämt. Det fanns ju inget annat. Inte en chans att du skulle försvinna ifrån oss. Det gick endå inte att stänga bort helt de tankarna med tanke på att vi visste vad detta var för sjukdom. Men det var verkligen inte lätt att försöka inse. I början så bläddrade jag snabbt förbi dödsannonserna i alla tidningar som finns och intalade mig själv att inte jag såg dom. När vi körde eller åkte förbi någon begravningsbyrå blundade jag och så höll jag på hela tiden. Jag blundade för det som jag egentligen visste hela tiden kanske nån gång skulle komma. Det fanns inte i min lilla värld. Kanske inte i någon annans värld i heller.

Även om vi aldrig, aldrig talade riktigt om döden med dig så såg jag på dig att du visste, du visste låååååångt före oss andra att du inte skulle klara detta. Du ville skydda oss, så länge som det bara gick. Du berättade ALDRIG för oss att du visste, men vi såg det i dina ögon och du såg det i våra. Det behövdes inte mer. Du ville inte prata om det.

Miljon tusen olika frågor kom upp i min huvudknopp och man brottades med allt inom sig och fattade vad som skulle hända men endå verkligen inte. Kroppen är verkligen konstig i såna här situationer. Ofta "stänger" kroppen av och bli helt tom. Man är som ett skal och helt tom inombords. Men känner ingenting samtidigt som man känner nått enormt mycket, en enorm smärta.

Även om du visste vad som väntade och om du hade ont vissa dagar så var du glad ända in i det sista, du skrattade jätte mycket och hade alltid ett leende på läpparna!! Vi berättade varje dag flera miljoner gånger om dagen hur mycket vi älskade/älskar dig, och jag sa till dig hela tiden att jag ska berätta för hela världen hur stolt jag är över att få vara ditt hjärta, varje dag.

Vi har hela tiden vetat att dagen skulle komma, vi har bara inte vetat när exakt. Du kämpade så otroligt mycket emot hela vägen, du ville inget hellre än att vara kvar och det gjorde så int att bara stå och se på. Det var verkligen en fruktansvärd smärta. Jag vet att du inte var rädd för att dö, du var rädd för att lämna oss, att inte få vara med oss. Jag sa till dig, tänk på glada tankar, tänk på landet ingenstans. Jag var väldigt, väldigt rädd inför när det skulle ske, hur jag skulle känna då. Jag försökte att föreställa mig att det skulle kännas som om något sögs ifrån mig på något konstigt sätt.

Det sista jag sa till dig var att vi alltid kommer att vara tillsammans, inget kommer någonsin kunna skilja oss åt det är alltid du och jag. Nu är du frisk igen, nu kan du gå, dansa och springa. Där är underbara människor som älskar dig som tar emot dig. Jag älskar dig mest av allt i hela världen min älskade skyddsängel!!!!!!!! (L) (L)

Efter det förändrades mina känslor och tankar och bytte riktninng dvs. Jag kan inte riktigt beskriva hur jag riktigt kände, men det var inte alls som jag trodde. Istället för att någon skulle sugas ifrån mig så var det precis något som sögs in i mig istället. Känslan var helt underbar och jag fick jätte starka känslor och en röst inom mig själv som sa att allt är lugnt och nu är du på en underbar plats. Jag kunde inte gråta.

Mina känskor började blandas ordentligt igen efter ett tag när jag sen efter ett tag insåg att nu var det över. Vi förstod inte riktigt, vi var i vår så kallad bubbla.

Nu exakt nu, nu gör det så fruktansvärt ont, att kunna veta att jag inte ska få ge dig alla mina pussar och kramar, få pussa och krama dig igen, eller se dig skratta eller få höra din underbara röst. Tankarna flödar någonting oroligt mycket och går åt olika håll. Varför lever jag och inte du? Varför får inte du leva om jag gör det? Är det inte meningen att vi ska gå på samma håll för att vi är ett? Sen ena stunden vill jag inget hellre än att leva, för att jag vill leva för dig. Göra alla saker vi skulle göra, alla resor vi skulle åka på. PRECIS ALLT!!!!! och göra allt det där för dig.

Det första jag tänkte på när jag vaknade i onsdagsmorse var - hur är det med dig idag?, måste ringa mamma. Men sen så lika fort som jag tänkte det lika fort kom sanningen ifatt mig igen. Vad ska vi göra nu? Det blir ett ta en dag i taget nu. Hur vi ska klara detta, hur vi skall ta oss igenom smärtan och sorgen, det vet jag inte.

Jag saknar dig något så otroligt fruktansvärt mycket att det gör ont, så ont. Men en sak vet jag min älskade, älskade skyddsängel, att vi kommer att ses igen, det kommer vi. För det är alltid VI!!!!! (L) (L)

Sov gott våran älskade skyddsängel, nu är du fri.

Alla orden räcker inte till för hur mycket vi älskar dig!!!!!!!!! (L) (L)


Kram och puss din Johanna för alltid!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!